”Genom gester, ansiktsuttryck och inte minst pauser förs processen framåt” skriver Patricia Tudor Sandahl.
Som floden, tänker jag, karvar sig samtalet fram.
När ska jag prata om viktiga saker som känns? Vilken tid på dagen eller är det en särskild dag i veckan? Hur kan jag vara säker på att den som lyssnar stannar kvar, att den inte går eller börjar prata om annat? Hur ska jag veta att det jag säger är viktigt och hur mäts det? Ska jag annonsera att det är viktigt innan jag börjar? Måste det vara viktigt eller får jag prata ändå? Är det någon som bestämmer sakers viktighet? Vem i så fall? Kan något som inte är viktigt utvecklas och bli viktigt efter ett tag? Gills nonsens? Säger någon till om jag pratar för fort? Frågar någon om den inte förstår? Får jag ångra mig om det råkar bli fel och hur gör jag då? Och måste jag veta exakt vad jag ska säga innan jag öppnar munnen? 😳
Hällingsåfallet i Jämtland, foto © Susann Rickan.